Krönika av laura Aspelund
Dagens i-landsproblem: Klockan är 21:30 och det är på snudden till för varmt i vårt uterum. Jag ville ogärna gå in ikväll och satt länge ute i den så efterlängtade ljumma augustikvällen. Iförd en baraxlad sommarklänning och sandaler. Och ett brett leende. Sedan igår morse har jag nämligen huvudet fullt med snapsvisor. Kräftskivornas månad är här.
För de flesta av oss är augusti den månad som vi förknippar med de små smakrika godbitarna, trots att det ej längre finns någon lagstadgad kräftpremiär i Sverige. Och det är under denna månad som vi ställer till med fest för att ihop med goda vänner ägna oss åt att knäcka klor, sörpla på undersidor och äta med händerna. Detta kombinerat med tokiga partyhattar och ännu tokigare snapsvisor. Tycker du inte att vi har några udda traditioner här i Sverige så ta och tänk en gång till!
Själv ska jag ställa till med en liten men ack så livlig kräftskiva i slutet av månaden. För andra året i rad kommer ”mina” tre Lundatjejer hit och vi är alla fyra otroligt laddade inför detta. I år firar vi dessutom att vi känt varandra i 30 år, så det lär inte bli mindre ätande, skålande, sjungande och dansande denna gång precis. Därför har jag redan nu börjat planera så smått. Och det är anledningen till att jag sedan igår morse har skallen full med snapsvisor.
Apropå snapsvisor: Jag bodde på en helt fantastisk korridor i Lund de år jag pluggade där. Festerna och upptågen var många och galna. Ett av mina korridorssyskon uppförde sig dock något mer sansat än oss andra, och höll oftast en låg profil. Men när det kom till snapsvissjungande var hans profil allt annat än låg, och hans stora ögonblick inföll då det var dags för den gamla anrika snapsvisan ”Kalmarevisan”. Att någon annan skulle agera försångare i denna snapsvisa, det fanns inte på kartan. Denne kille var liksom Mr Kalmarevisan och ingen kunde mäta sig med honom när det gällde att basunera ut ” Hej dickom dickom dack”. Varpå allsångssjungandet, eller snarare snapsvise-skränandet, var i full gång.
Och så en portion kuriosa kring kräftor: En av anledningarna till att dessa ses som ett afrodisiakum tros vara dess myckna innehåll på jod och fosfor, ämnen som påverkar hormonerna. Nu vet jag inte exakt hur pass stor dos du behöver för att locka fram Afrodite inom dig, men jag vet att om du ska äta dig mätt på kräftor får du stoppa i dig en hel del. En svensk signalkräfta innehåller nämligen endast cirka tretton gram kött. Så, många kräftor blir det.
I skrivande stund utlovar vädertjänsterna sol och riktigt gosiga grader ett bra tag till. För mig får gärna detta dröja sig kvar i all evighet. Höst- och vinterkyla göre sig icke besvär.
Så nu tar vi och fortsätter njuta av denna helt ljuvliga
sensommar-kräftmånad.
Hej dickom dickom dack på er!
Senaste kommentarer