Morsning, vägkorsning alla campare och icke-campare! Ni som läste förra krönikan vet att Tanten, Skägget och Odjuret begav sig ut på tur med ett hus på hjul i släptåg efter bilen – något de aldrig gjort förut. Turen var ställd till Stötens camping utanför Sälen och där tar nu min fortsatta krönika vid.
Efter de första dagarnas smärre plumpar infann sig ett mer stabilt lugn när de fick till lite mer dagliga rutiner. För Skäggets del bestod rutinerna av så mycket fiske som möjligt, Tanten fick till sina ut och studsa rundor och O boade in sig under en björk och gjorde helst så lite som möjligt då temperaturen ibland rörde sig över 30 plusgrader.
För att inte grotta ner mig allt för djupt i enskilda händelser, kommer jag nu att skumma lite raskt över veckans diverse aktiviteter: Skägget drog upp en hel del fisk, men de flesta fick plumsa tillbaks i plurret då de inte uppnått tillräcklig längd. En gång plumsade Skägget själv i plurret och fick vända ut och in på fiskeutstyrseln och hänga den på tork i flera timmar innan han kunde bege sig ut igen. Tanten och O virrade en förmiddag omkring på en längre vandring bland vindpinade träd och fann sig plötsligt vara inne på förbjudet territorium, Norge – ”Hoppsan!” fnissade Tanten och drog med sig O in till Sverige igen. Mygg och knott fanns det tillräckligt av! En morgon när det var uppstigningsdag var det ca 738 mygg i vagnen! Den enda parfymen som användes var Mygga roll on. En av de hetaste dagarna skulle Tanten ”svalka av” O – dvs låta honom strutta omkring i älven och kyla mage och ben. På sluttningen mot älven drog O lite oförsiktigt i kopplet och Tanten stod på öronen vilket resulterade i ett 15 cm i diameter, lila/svart blåmärke på höften. Det kunde ha varit värre, resonerade Tanten. Och därmed var den veckan till ända.
På hemvägen besökte de Skäggets syster och hennes man utanför Falun. ”Går det verkligen att köra ner dit med husvagn?” frågade Skägget då han språkade med sin syster i telefon innan besöket. ”Självklart” svarade hans syster. Den ”stora” vägen nära deras hemvist är en grusväg. Vägen ner till huset är en lång, slingrande, stenig skogsväg med vegetation mellan hjulspåren och vägen/stigen går konstant nedåt i 2 km. Framför allt de sista 500 metrarna var rätt branta med finurliga kurvor i de brantaste partierna. Ner kommer man alltid var Skäggets paroll. Att de sedan skulle upp för backen förträngdes uppsåtligen, men blev ett faktum dagen därpå. Turligt nog hade Skägget i smyg, läst sig till att bilen hade en liten listig knapp där det stod Trail mode på och med den knappen intryckt arbetade sig bilen målmedvetet upp för dalaskogens vindlande väg.
Vid Mälarens strand, på Skoklosters camping, landade de och stannade en natt. Fullt tillräckligt tyckte de alla tre. Här var det på tok för många vattenskotrar, stimmande ungdomar och konstiga utrymmen.
Dagen därpå däremot var nog en av Tantens stora höjdpunkter – Lasse Åbergs museum! Tanten var i extas! Och till råge på allt kom Lasse i egen hög person och Tanten fick byta några ord med honom. Lika bra att säga som det är: Lasse är Tantens stora inspiratör och den konstnär/illustratör/kreatör/mm som hon ser upp till allra mest. Sedan var hon inte språkbar på hela dagen…
Så nu säger jag som balla Trazan Apansson: Vem älskar bananer? Och halkar i lianer?
Svaret är givet och förhoppningsvis får vi alla en sensommar som vi sent ska glömma – på ett positivt sätt vill säga, med sol, varma vindar och virusfritt naturligtvis!!!
Hepp på er! /Vincent
Senaste kommentarer